Jag stannade upp, allt stannade, sedan blev allt svart.

 

Jag vaknade upp i Felix knä.

När han såg att jag var vaken kramade han om mig hårt.

- Vad hände? sa han sedan

- T-t-tidningen.. stammade jag

Han kollade oroligt på mig.

- Jag har ingen! utbrast jag och ställde mig fort upp.

Felix tog tag i min hand.

- Berätta, sa han sedan lugnt

Jag satte mig ner bredvid honom och tog ett djupt andetag.

Tårarna brände bakom ögonlocken och jag släppte ut dem. Felix kramade om mig hårt.

 

Nu satt vi i soffan, jag, Felix, Omar, Oscar & Ogge. Bara tittade rakt ut i tomma intet.

Tystnaden avbröts när det knackade på dörren.

Automatiskt flög jag upp ur soffan och gick för att öppna.

Ansiktet jag såg var först otydligt men sen såg jag vem det var..

Emil..

Jag tog ett kvickt steg bakåt.

"Vem är det?" sa Oscar

"Hjälp!" kved jag ut som en liten försvarslös fågel

Felix och Omar sprang fram till mig och kollade på den som stod där.

- Vem är du?! utbrast Felix och drog mig intill honom

- Nej! utbrast Emilia och föll ner på golvet gråtandes.

Jag fick tag i hennes arm, men Emil fick tag i hennes ben och drog i henne.

"HJÄLP!" skrek Emilia och försökte sparka sig loss ifrån Emil.

Jag sprang fram och knuffade ner Emil på marken och tog in Emilia i min famn.

Omar stängde igen dörren och Oscar och Ogge stod som förbluffade i bakgrunden.

 

Emilia hade somnat i soffan med huvudet i mitt knä.

 

Jag låg där och bara njöt, Emil kunde inte komma åt mig, jag hade ju Felix och killarna.

- Du gillar henne verkligen va? frågade Ogge

- Ja, jag älskar henne, hon är speciell, hon får mig att må bra, svarade Felix

Jag log.

- Jag älskar dig med, sa jag och öppnade ögonen.

Jag såg att Felix rodnade så jag kramade om honom.

Omar och Oscar sa 'aww' i kör och då började jag också rodna.

 

Nu satt vi på Starbucks och fikade, jag och Felix delade på en frappé, medans de andra killarna åt varsin kaka.

När vi satt där och skrattade såg jag plötsligt hur leendet försvann på allihopa.

Jag han inte göra något förrän någon drog mig av stolen.

Jag skrek högt och alla tittade på oss.

Felix rusade fram och försökte få bort Emil ifrån mig men Emil knuffade Felix in i bordet och Felix slutade röra på sig.

"Nej!" skrek jag

Jag kände hur två personer knuffade bort Emil, det var säkerhetspoliser.

När ingen höll mig längre föll jag hårt ner på marken och allting blev svart.

 

 

När jag vaknade upp låg jag i en säng i ett stort rum, jag kände genast igen det.

Det var Felix rum.

Jag kollade bredvid mig där Felix låg.

Jag blev så lycklig av att se honom att jag hoppade upp på honom och höll hårt om honom. Känslan av att han var okej, och att han var med mig fick mig så himla lycklig. Jag kollade ner mot honom och kollade in i hans vackra ögon, för ett ögonblick var jag helt borta, inne i hans ögon, men jag kom tillbaks så fort jag kände Felix läppar på mina.

 

Emilias läppar mot mina var den bästa känslan som fanns.

Allt jag kunde tänka på nu var hennes läppar mot mina, så jag böjde mig fram och kysste henne. Hon besvarade snabbt kyssen.

- Jag tror jag älskar dig.. mumlade hon och kollade snabbt upp i mina ögon.

- Jag tror jag älskar dig med, sa jag och kysste hennes läppar igen.