_____________________

 

Idag är det min födelsedag. Felix ligger inte bredvid mig längre, och jag hör steg utanför dörren. Så jag stänger ögonen igenoch låtsas att jag sover.

Felix satte sig bredvid mig och de andra satte sig vid fotändan.

- Grattis! sa Felix och pussade mig på munnen

- Tack! Det här hade ni inte behövt! 

Jag tittade på högen med presenter.

- Hur visste ni ens att jag fyller år? 

- Facebook, svarade Omar enkelt

- Öppna nu! skrek han sedan

Jag tog först upp det största, det var en gitarr med deras autografer.

När jag hade öppnat alla sa Felix:

"Vänta här" sa jag och smög in i köket.

Jag öppnade skåpet och tog fram presenten som bara var ifrån mig.

Sedan stängde jag skåpet och sprang upp.

Jag öppnade dörren och satte mig på min plats igen.

Sedan öppnade jag lådan med ett par vackra örhängen.

- Vill du bli min flickvän? frågade jag och log

Emilias ögon blev fyllda med tårar.

- Ja! utbrast hon och kramade om mig hårt.

 tittade bak på Oscar som hade känslor för Emilia, han spände käkbenet och tittade ner på sina händer.

"Jag måste gå nu..." sa han kort och stack ut ur rummet.

Jag tittade på Emilia som inte verkade fatta något.

Ogge fnös och kliade sig sedan i nacken. Omar satt och stirrade ut genom Emilias fönster, och jag. Jag tittade på Emilia som bara grejade med ett armband hon fick av oss.

"Tårtdags!" utbrast Omar mitt i tystnaden.

Alla skrattade och sedan gick vi alla ut till köket.

 

Vi gick ut i köket för att äta och alla vräkte i sig.

Felix käkade 4 skedar i taget och tuggade med sin stora hamsterkäft.

Emilia åt normalt, men såg ut att må illa.

Ogge, ja, man kan väl säga som såhär... He is crazy about cakes.

Emilia och Felix såg så kära ut, jag önskade nästan att jag också hade en flickvän som Emilia.. Helst så ska det vara Emilia.. Nej Omar! Tänk inte så, hon är Felix flickvän!

Jag skakade bort mina tankar och tittade på Felix som försökte stoppa in skeden med tårta i Emilias mun.

Emilia gjorde massa pip ljud och skakade på huvudet med munnen stängd. Till slut hade alla brustit ut i en skrattatack.

 

Efter kampen om att inte få in tårtboten i munnen gick jag stolt in i köket.

Men på fönstret fanns det ett meddelande...

Det stod med stora röda bokstäver som såg ut som att de var skrivna med blog och även om jag hade stått här i säkert en minut kunde jag fortfarande inte fatta något..

 

Caroline var borta...

Jag tvingade hela tiden mig själv att inte låta tårarna kommamut, men tyvärr gick det inte så bra.

Helt plötsligt såg jag Emil, Emilias bror sitta på en bänk och hålla på med sin mobil. - Dagens ungdomar -

- Nämen, hej Emil! utbrast jag och torkade bort tårarna

- Tjo! svarade han

- Hur är det med Carro? frågade han sedan

Jag stannade upp...

- H-hon är borta.. stammade jag

Emil kom fram och kramade om mig, en sån 'bro-kram' som alla verkar använda, själv föredrar jag vanliga kramar..  Men mest Carolines kramar..

 

Emilia hade varit ute i köket en stund nu..

Det var tyst, och jag började bli orolig.

- Vart tog Emilia vägen? frågade Ogge plötsligt

- Vet inte, jag kan kolla! sa jag och reste mig upp.

Men precis när jag skulle in i köket, så möttes jag av Emilias röda, tårfyllda ögon.

Snabbt drog jag in henne i en kram, men hon kramade inte tillbaks, hon var helt stum verkade det som.

Jag släppte kramen efter en stund, inte en enda min var förändrad.

"Är du okej?" frågade jag

Hon skakade på huvudet och pekade mot köket.

Jag gick in och möttes av texten på fönstret.

Ogge, Oscar och Omar kom undrade in, och de stannade också upp när de såg vad det stod.

Vem skulle ens kunna tänka sig att skriva något sånt här?

 

 

 

 

 

 

 

Jag stannade upp, allt stannade, sedan blev allt svart.

 

Jag vaknade upp i Felix knä.

När han såg att jag var vaken kramade han om mig hårt.

- Vad hände? sa han sedan

- T-t-tidningen.. stammade jag

Han kollade oroligt på mig.

- Jag har ingen! utbrast jag och ställde mig fort upp.

Felix tog tag i min hand.

- Berätta, sa han sedan lugnt

Jag satte mig ner bredvid honom och tog ett djupt andetag.

Tårarna brände bakom ögonlocken och jag släppte ut dem. Felix kramade om mig hårt.

 

Nu satt vi i soffan, jag, Felix, Omar, Oscar & Ogge. Bara tittade rakt ut i tomma intet.

Tystnaden avbröts när det knackade på dörren.

Automatiskt flög jag upp ur soffan och gick för att öppna.

Ansiktet jag såg var först otydligt men sen såg jag vem det var..

Emil..

Jag tog ett kvickt steg bakåt.

"Vem är det?" sa Oscar

"Hjälp!" kved jag ut som en liten försvarslös fågel

Felix och Omar sprang fram till mig och kollade på den som stod där.

- Vem är du?! utbrast Felix och drog mig intill honom

- Nej! utbrast Emilia och föll ner på golvet gråtandes.

Jag fick tag i hennes arm, men Emil fick tag i hennes ben och drog i henne.

"HJÄLP!" skrek Emilia och försökte sparka sig loss ifrån Emil.

Jag sprang fram och knuffade ner Emil på marken och tog in Emilia i min famn.

Omar stängde igen dörren och Oscar och Ogge stod som förbluffade i bakgrunden.

 

Emilia hade somnat i soffan med huvudet i mitt knä.

 

Jag låg där och bara njöt, Emil kunde inte komma åt mig, jag hade ju Felix och killarna.

- Du gillar henne verkligen va? frågade Ogge

- Ja, jag älskar henne, hon är speciell, hon får mig att må bra, svarade Felix

Jag log.

- Jag älskar dig med, sa jag och öppnade ögonen.

Jag såg att Felix rodnade så jag kramade om honom.

Omar och Oscar sa 'aww' i kör och då började jag också rodna.

 

Nu satt vi på Starbucks och fikade, jag och Felix delade på en frappé, medans de andra killarna åt varsin kaka.

När vi satt där och skrattade såg jag plötsligt hur leendet försvann på allihopa.

Jag han inte göra något förrän någon drog mig av stolen.

Jag skrek högt och alla tittade på oss.

Felix rusade fram och försökte få bort Emil ifrån mig men Emil knuffade Felix in i bordet och Felix slutade röra på sig.

"Nej!" skrek jag

Jag kände hur två personer knuffade bort Emil, det var säkerhetspoliser.

När ingen höll mig längre föll jag hårt ner på marken och allting blev svart.

 

 

När jag vaknade upp låg jag i en säng i ett stort rum, jag kände genast igen det.

Det var Felix rum.

Jag kollade bredvid mig där Felix låg.

Jag blev så lycklig av att se honom att jag hoppade upp på honom och höll hårt om honom. Känslan av att han var okej, och att han var med mig fick mig så himla lycklig. Jag kollade ner mot honom och kollade in i hans vackra ögon, för ett ögonblick var jag helt borta, inne i hans ögon, men jag kom tillbaks så fort jag kände Felix läppar på mina.

 

Emilias läppar mot mina var den bästa känslan som fanns.

Allt jag kunde tänka på nu var hennes läppar mot mina, så jag böjde mig fram och kysste henne. Hon besvarade snabbt kyssen.

- Jag tror jag älskar dig.. mumlade hon och kollade snabbt upp i mina ögon.

- Jag tror jag älskar dig med, sa jag och kysste hennes läppar igen.